”Här expedieras endast gäster med vaxad rygg! The rest of you, God Jul och fuck off!” Inifrån Liljekonvaljens Barbery Ink. Södermalm hördes en nästan dold basgång, två tatuerade fläskberg flyttade omkring saxar och pomade. En brun gäspande boxer låg mitt bland hårtestarna med en solkig röd rosett kring halsen. Den nös en strutformad go zone av håret på parketten. Bless you Tyson.

Han öppnade dörren.

Ey, brorsan! Du wejstar min tid, sluta knasa.

Välkommen! Cutta eller raka? 

Eh

Sax eller maskin?

Jo

Du borde raka allt, going balled ya know?

Vi har nog inte tid för dig.

Han backade ut genom dörren lika snabbt som han kom in. Fläskbergen viftade kom in igen med kammar och sprutflaskor i nävarna. Han såg dem i ögonen, sen blundade han men läste läpparna.

Din fitta! Ska du klippa dig eller? Idit, varför går du ut? Vem tror du att du e? Gå hem till din patetiska förort och sug min k. Skulle inte ens klippa din mamma.

Han ville klippa topparna, men inte idag, tydligen.

Förvånad över att dom inte öppnade dörren och började veva stod han kvar i snöslasket och tittade in. De grimaserade genom rutan, slickade på glaset, juckade mot dörrhandtaget och lutade långfingret mot rutan. Han blundade och tänkte på kakbuffén på Gripsholms slott. Syltsnittar, daimmazariner och grädde, liter grädde, med vaniljsocker. När han öppnade ögonen igen var det sommar. En varm vind susade i hans tjocka kalufs. Två nätta sparvar pickade frön ur händerna på tant Nilsson. Solen vilade varmt på pannan och skylten Välkommen in! satt rakt. Lugnet vecklade ut sig som en plym och när han steg in salongen möttes han av två gnistrande leenden, en rosa långklänning och doften av rakvatten:

Välkommen!

Vad får det lov att vara?

Topparna, jag vill klippa topparna!

Han blundade hårt och satte sig i stolen. Han vägrade öppna ögonen:

Jag heter Lilly, du ska få en rakning och sen tvättar vi ditt hår; och så jämnar vi topparna så som du vill. Ett leende spred sig över ansiktet. Varsamma händer tvättade och klippte. Mjukt och tyst mummel fick honom till ro. Salongen var antagligen till bredden full. Tiden rusade förbi och i locken kunde han uppfatta stiliga skjortor, väl knutna slipsar och dörrar som hölls upp och kaffe som inmundigades. Ingen spillde en droppe.

Men han kunde inte blunda längre.

Fläskbärgen hade dragit ned byxorna och gnuggade rövarna mot dörrfönstret. De highfivade i extas. Boxern sprang i cirklar, dreglade, hoppade och skällde. Men så plötsligt stelnade figurerna i salongen. Som av is hejdades framfarten plötsligt. Kropparna stelnade i sina positioner och hunden stod fast på sina bakben. Märkligt. Salongen fylldes av ett lila ljus och den knastrade som en gammal radio ut genom dörrspringan. En doft av lavendel spred sig på trottoaren. Det kom ett lätt duggregn, han vek upp kragen på sin rock och gick mot tunnelbanan.

Topparna, jag vill klippa topparna.