Gruset för mig själv

Lätta vita moln lutar sig tillbaka mot en blå himmel och från granskogen drar en ljummen pust in över fotbollsplanen, nyvaken och förväntansfull.

Jämnar till en grop i gruset, studsar av bollen tre gånger och placerar den på straffpunkten. Backar tre meter. Gungar lite på höften och sträcker ut vaden och sen låret. Har sett det på teve, så gör proffsen när de har tid och planen för sig själva.

Bollen, ett konstläder från Konsum med blå och vita fält sammanklistrade någonstans i Paraguay. Nicka gör man inte frivilligt om den är blöt, om man inte vill ha hjärnskakning och domningar i fingertopparna förstås. Tåpajjar är helt uteslutet, om man inte vill stuka eller bryta alla tår förstås. Den är hård i sig själv, och dessutom pumpad av lagets materialare Denny ”Hatar lösa skinn” Olsson. Han starkölsskriker från sidlinjen på hemmamatcherna: ”Tuffa grabbar spelar hårda bollar! Måla grabbar! Måla!”

Det första steget mot bollen går långsamt. Direkt känner man om man har knutit skorna rätt. För hårt eller för löst. Kroppen tar ut riktningen, blicken siktar mot målet och musklerna arbetar.

Tränaren, Paul Dagge, är en sadist som favoriserar sin egen son. Aldrig träna, bara spela match. Han tvingar laget springa tjugo varv runt planen efter varje träning, baklänges. ”Era djävla sillmjölkar! Ta i nu! Baklänges är bra för koordinationen.”, beordrar han inifrån värmen i sin bruna Saab nittiotvåa. ”Ta i för faan! Jag ska på grillkväll med släkten. Kör på själva! Hej!” Och så rullar han upp rutan och gasar iväg. Ett mörkt moln avgaser stannar kvar.

Det andra steget dammar upp grus kring fotbollsstrumporna. Gruset lyfts i partiklar och distraherar rörelsen mot målet, solen går i moln och undslipper ansvaret att fördela strålarna rätt över planen. Den ska in högt vid vänster stolpe, höjer blicken.

”Tysta Håkan har inte råd att komma med till bortamatchen i Norsborg. Snor-Anders ersätter.” Lagledare Per Nilsson, tillika Hem och Skolan representant för klass sex B, går igenom resten av laget: Timpa, Gäddan, Azlan, Dagge Junior, Fimpen, Dacke, Hammoud, Ollie, Simon, Tobbe och Nils-Henrik vaktar nätet.

Det tredje steget bestämmer bollens riktning i luften. Mjukt skruvad och på väg. Lätta vita moln lutar sig tillbaka mot en blå himmel. Paraguay-projektilen kränger som en ballong, fastnar i en olycksalig båge och missar stolpen med femton centimeter. Utanför. Från granskogen drar en ljummen pust in över fotbollsplanen.

En spottloska och en svordom avslutar allt, så gör proffsen. Hämtar bollen i skogen, placerar den på straffpunkten och tar tre steg tillbaka.